Batterilagen skiljer mellan tre grundläggande typer av batterier: bärbara batterier, bilbatterier (även: startbatterier) och industribatterier. Bärbara batterier är batterier som är inkapslade och kan hållas i handen men som inte uppfyller kraven för bil- eller industribatterier. Denna typklass inkluderar de flesta små batterier som vanligtvis är fritt tillgängliga i butiker t.ex. AA (Mignon), AAA (Micro),  
9-voltsblock, C (Baby), D (Mono) eller knapp/myntceller.

Batterier, även kallade primärbatterier eller engångsbatterier, kan inte laddas. De tillhandahåller primär eller sekundär kraft. Zink, kol- och alkaliska manganbatterier är huvudtyperna av energiförsörjare. Däremot är uppladdningsbara batterier energikällor som kan laddas flera gånger som t.ex. bly-, nickel-, kadmium- eller litiumjonbatterier. De levererar sekundärström.

Hushållsbatterier är följande standardbatterier för hushållsbruk: 
Batterier: Alkaliska, Litium, Zink (AAA micro, AA mignon, C baby, D mono, 9V E-Block)
Uppladdningsbara batterier: AAA micro, AA mignon, C baby, D mono, 9V E-Block
Specialbatterier: Litium myntcell, Litium Cylinder, Alkaliska Specialbatterier, Silver myntcell

I moderna återvinningsanläggningar återvinns tomma batterier effektivt och deras komponenter återförs till produktionscykeln.
Elektriska ljusbågsugnar: Alkali-mangan & zink-kol-batterier smälts ner, vilket resulterar i återvinning av zink och stål.
Elektriska ljusbågsugnar: Alkali-mangan- och zink-kol-batterier smälts ner, vilket resulterar i bildning av zink, glasartad slagg och järn-mangan (eller ferromangan, främst för tillverkning av järnlegeringar).
Sekundära råvaror: t.ex. för konstruktion av bilar (stål), vägar (slagg), skottkärror (zink), bromsskivor (järn-mangan eller ferromangan) eller mobiltelefoner (kobolt, nickel).
Sekundära råvaror flödar också in i produktionen av nya batterier.

De tre huvudkomponenterna i ett batteri inkluderar de två elektroderna (anod (negativ pol) och katod (positiv pol)) och elektrolyten. Anoden är ofta en metall, katoden är en metalloxid och elektrolyten är en lösning som tillåter flöde av joner. I det alkaliska manganbatteriet är anoden zink, katoden är mangandioxid och elektrolyten är kaustikkali (Kaliumhydroxid). I det uppladdningsbara NiMH-batteriet är anoden en metallhydrid (en metallegering som lagrar väte), katoden är nickeloxihydroxid (NiOOH) och elektrolyten är också kaustikkali (Kaliumhydroxid).

Batterierna är tomma när energin som lagras i dem är slut. Du kommer att märka detta när din enhet slutar fungera. Det finns olika applikationer som har olika energikrav. Av denna anledning finns det olika batterityper för att uppfylla dessa krav (VARTA Longlife, VARTA Longlife Power, VARTA Longlife Max Power). Tillämpningar med konstant- och lågt energibehov kallas lågdränerande enheter (t.ex. fjärrkontroll, väggklockor, radioapparater, digitalvågar). Applikationer med höga energikrav, t.ex. digitalkameror, blodtrycksmätare, spelkonsoler, drönare, fjärrstyrda leksaker, datortillbehör eller LED-ficklampor kallas högdräneringsenheter. Om batterierna i en enhet med hög förbrukning slutar fungera betyder det inte direkt att batterierna är tomma. För att testa om batterierna fortfarande fungerar placeras batterierna i en apparat med lågt energibehov (lågdräneringsenhet). Det finns även en batteritestare som ger information om batteriernas laddningstillstånd.
Om en enhet inte används under en längre tid, är det lämpligt att ta ur hushållsbatterierna från enheten. Annars fortsätter batteriet att laddas ur något och det finns även risk för batteriläckage i enheten. De avlägsnade batterierna kan användas vidare i andra enheter efteråt.

Batterier och ackumulatorer innehåller värdefulla råvaror men ibland även farliga ämnen som kan skada miljön. För att förhindra detta och för att kunna återvinna sekundära råvaror måste gamla och defekta batterier kasseras separat. Från utsedda insamlingsplatser hos återförsäljare, kommuner och handelskanaler sorteras batterierna först och återvinns sedan. Ibland innehåller tomma batterier och uppladdningsbara batterier fortfarande elektrolyter som kan ha en frätande effekt. Därför ska batterier absolut inte slängas i hushållsavfallet! Detta är faktiskt så viktigt att många länder har lagar som föreskriver att gamla batterier och uppladdningsbara batterier måste kasseras separat. För att detta ska vara enkelt och problemfritt har batteritillverkarna en skyldighet att se till att alla enkelt och smidigt kan göra sig av med sina batterier och uppladdningsbara batterier. För att göra detta använder de sedan återtagningssystemen som gör insamlingen enkel för oss alla.

.

Gamla och defekta batterier samt uppladdningsbara batterier kan återlämnas kostnadsfritt där batterier säljs, t.ex. på stormarknader, apotek, elektronikbutiker eller i byggvaruhus. Insamlingslådor finns för detta ändamål i butiker. Kommunala återvinningscentraler och miljöstationer tar också emot gamla batterier och uppladdningsbara batterier. Andra insamlingsställen finns hos kommersiella användare. Kasta aldrig batterier i eld eftersom det kan orsaka en explosion. Tomma batterier d.v.s. förbrukade batterier för elektriska enheter kan återlämnas kostnadsfritt till avsedda insamlingsboxar på stormarknader, elektronikaffärer, apotek och heminredningsbutiker. Dessa lådor finns ofta i entrén eller nära kassan. Du kan också lämna in tomma batterier gratis på stationer för farligt avfall, kommunala återvinningscentraler och återvinningsstationer. Här sorteras batterierna i återvinningsanläggningarna och separeras i sina enskilda komponenter för optimal återvinning.
OBS:
Av säkerhetsskäl måste litiumbatterier säkras före kassering, t.ex. genom att tejpa plus- och minuspolerna. Batterier som finns i elektriska enheter måste kasseras separat från dem.

Ja, kassering av batterier är alltid gratis. Gamla och defekta batterier samt uppladdningsbara batterier kan återlämnas kostnadsfritt där batterier säljs. Enkel och säker insamling: Återförsäljare av batterier är skyldiga att ta tillbaka batterier utan kostnad. Även kommuner eller offentliga avfallshanteringsmyndigheter och behandlingsanläggningar för uttjänt elektrisk utrustning och uttjänta fordon är inblandade i återtagandet av batterier.

Så fort batterier skadas finns det risk att de läcker. Den läckande vätskan är i de flesta fall den så kallade elektrolyten som är den centrala komponenten i de flesta batterier. Detta orsakar den kemiska reaktionen och säkerställer att joner transporteras i batterierna. När alkalin eller syran läcker ut bildas små kristaller. När ett batteri läcker bör man därför använda handskar. Efteråt kan resterna vanligtvis enkelt avlägsnas. Om en del av vätskan av misstag kommer på händerna bör de tvättas noggrant. Läckande batterier kan även lämnas in på insamlingsställena som vanligt.

Hämtning: När insamlingslådorna på insamlingsstationer t.ex. i snabbköpet är fulla hämtas de av ett insamlingsfordon och förs till en sorteringsanläggning.
Sortering: Nu sorteras de insamlade batterierna efter storlek och ingredienser. Detta görs t.ex. manuellt eller med hjälp av elektromagnetiska processer, röntgensensorer, UV-sensorer eller en kombination av olika tekniker. Detta är nödvändigt eftersom olika återvinningsprocesser används baserat på batterisystemet och batteriets innehåll.
Återvinning: Gammalt blir nytt! De sorterade batterierna skickas till återvinningsanläggningen. Där återvinns värdefulla råvaror från ingredienserna som används t.ex. vid tillverkning av bilar, sängramar och bestick. Som så kallade sekundära råvaror används de naturligtvis också i produktionen av nya batterier. Denna återanvändning kallas återvinning.

När batteriet är urladdat sker elektrokemiska reaktioner i båda elektroderna vilket vi förklarar här med exemplet för det alkaliska manganbatteriet:
I anoden oxideras zink till zinkoxid och i katoden reduceras mangandioxid (MnO₂) till MnOOH. Anodreaktionen (oxidation) producerar negativa laddningar (elektroner), som strömmar från batteriets minuspol genom ledningen och belastningen (t.ex. glödlampan) till batteriets positiva pol och förbrukas igen av katodreaktionen (minskning).
För att balansera flödet av laddningar som beskrivs ovan måste ytterligare ström flyta inuti batteriet. Denna ström kräver batterivätskan, den så kallade elektrolyten (i vårt exempel kaliumhydroxidlösning). Kaliumhydroxidlösningen innehåller hydroxidjoner (OH-), som strömmar från katoden till anoden och därmed sluter kretsen.
Strömmen genereras i batteriet genom en elektrokemisk process som omvandlar lagrad kemisk energi till elektrisk energi. Denna process äger rum mellan anoden, katoden och elektrolyten, de tre huvudkomponenterna i ett batteri.

Oavsett om det är tomt eller fullt: Ett batteri väger alltid lika mycket! Detta beror på att under urladdning rör sig elektronerna bara från en pol till den andra, men blir inte mindre. El väger därför ingenting i vanlig mening.

Batterier måste förvaras på en sval och torr plats. Undvik extrema temperaturer, eftersom dessa kommer att påverka batteriets prestanda avsevärt. Förvara batterierna i originalförpackningen tills de används för att säkerställa skydd mot kortslutning. Lämna eller förvara dem inte i batteridrivna enheter. Om du inte har möjlighet att direkt kassera varje batteri direkt efter användning kan du förvara batterierna hemma och slänga dem på rätt sätt efteråt. Följande punkter bör dock beaktas vid lagring. Temperatur: Först och främst bör batterier förvaras på en sval och torr plats. Direkt solljus bör till varje pris undvikas annars kan batterier läcka eller spricka.
OBS: batterierna ska givetvis inte heller förvaras i kylen, eftersom stora temperaturskillnader kan påverka energilagringen negativt.

Utöver separeringen från vanligt kommunalt avfall är korrekt insamling och förvaring av förbrukade batterier avgörande eftersom felaktig förvaring kan leda till kortslutningar. Speciellt med batterier som innehåller den mycket reaktiva metallen litium då detta kan leda till bränder eller till och med små explosioner. Konsumenter bör därför vidta försiktighetsåtgärder för att tejpa både plus- och minuspolerna på litiuminnehållande batterier och uppladdningsbara batterier samt undvika att utsätta dem för stark värme eller vatten. Litiuminnehållande knappceller är särskilt farliga. Om du vill vara på den säkra sidan, förvara alla tomma batterier snyggt åtskilda från varandra och lagrade i en låda fylld med sand tills du tar batterierna till närmsta återvinningsstation. Om möjligt bör batterier som installerats i elektriska apparater tas bort och kasseras separat.